ensmygbildpaengulbil

hittat en jätte snygg t-shirt, men jag kan inte bestämma mig om jag ska beställa den.
dock var den inte så dyr 200kr, men det är frakt och postförskott som läggs på det sen..

jag har iallfall varit duktigt och gjort en massa på projektarbetet. det känns väldigt skönt.. nu kollar jag på melodifestivalen istället.:P

Här kommer snygg t-shirten

ps. den är organisk också,

På nått sätt kan man inte bara låta bli att bli irriterad på skolan. Dom sätter stora arbeten precis innan och efter skolloven, och alla samtidigt. kanske det inte är så konstigt att ungdomarna är stressade nuförtiden. Jag är iallfall det kan jag säga dig. Just nu sitter jag och skriver min Projektarbetes rapport. På nått sätt känns det som lugnande även fast det är skolarbete. Men det är nog för att det är baserat på MITT arbete, ingen kan komma säga - det där är fel , - så ska det inte vara. utan det är bara mitt.
Dock har jag väldigt mycket annat och göra. jag är skolless och jag hatar det. Jag hatar att sitta i sängen med datorn i knät och försöka plugga men det slutar att man käkat upp en halv maraboue chokladkaka och kollar på en dokumentär om britney spears liv. Jag vill kunna sätta mig vid datorn och allt ska komma flytande ut mig, så som det verkar göra för vissa. Och jag är så less att man alltid jämför sig med andra. betyg och liknande. kanske just nu mest betyg. i min klass är alla verkligen super duktig i skolan , och det måste jag också erkänna att det har hjälpt mig mycket i skolan , att man tävlar mot andra. omedvetet. Ingen vill ju vara sämst, eller hur.
Men nu är det ju så att jag har bra betyg. fan jävligt bra om man jämför med hur jag var i högstadiet. jag har VG i snitt och jag vet att jag tamefan är bättre än det. det är väl det som jag igentligen är sur på. för på nått sätt känns det som jag aldrig kan nå det betyget som jag vet att jag är värd. Jag kämpar som fan men ingen ser det. sen glider nån förbi utan att kämpat och får bättre betyg, inget surt mot andra, utan kanske mest sur mot mig själv. att jag aldrig klarar av att ta ut det sista av min kunskap. och det får man ju sota för efteråt.
ne slut på det här nu, nu ska jag fanemig försöka ge allt innan det är dags för studenten.


förresten kom pappa och satte sig brevid mig nyss och berättade att han har en kusin han inte visste om. Kusinen hade visst ringt han alldeles nyss. han släktforskade och hade kommit till pappa. Det var ju roligt tycker jag :)

Varma hjärtan i minus grader

Efter en lång resa med skratt och lite gnäll anländer vi visst till huvudstaden. Jag vaknar av att vi står still på perrongen och ur högtalarna skriks det ut "avgång till Västerås om fyra minuter". Jag blir förbannad. Får man inte sova en jävla stund utan att bli väckt av en högt talande stockholmare, som verkar göra allt för att få människor mer stressade än vad de redan är.

Springa upp, väcka folk, får panik, alla springer runt och försöker få sin plats framför spegeln. Nu skriks det i tågets högtalare istället "tåget går vidare klockan sju". Dags att börja springa alltså.

Med morgonfrilla och trötta ögon fortsätter vi tågande genom staden och leker guider, en syssla som våra lärare tvingat på oss. Men i mig finns det bara en sak jag tänker på. Eller just det, den jävla perrongstockholmaren också. Men jag ska på konsert. Jag och min vän Agnes med det sockervadds-söta-håret ska till den fina delen av Stockholm. Vi ska på söder. Där alla fina poppojkar och indieflickor har bosatt sig efter de har krälat sig ut ur sina gråa förorter. För att ersätta de gråa med vackra röda läppar, prickiga kjolar och upprullade byxor. Men framför allt så har dem nog fastnat på söder för musiken. Söder som enligt min åsikt är indiepopens mecka. Det borde ju vara bevisat, när jag och Agnes väljer att åka dit framför en kväll med glamour på Stockholm FashionWeek.

Och jag har inte fel. När klockans stora visare pekar rätt och den tunga väntan är slut står vi där. Men vi är inte ensamma, utan tillsammans med flera hundra popunder. En känsla växer inom mig. Känslan av att hitta kärlek, musik och snygga kläder på samma lilla yta. Markus Krunegård för sina fingrar över gitarren och vacker musik besöker mina öron som en välbekant väninna. Rummet blir varmare, beror det på de solstarka strålkastarna eller är det kanske framför allt kärleken i popbarnens varma hjärtan här på söder?

Liselotte Wiklund Spmt076B