dagens skolarbete
Varma hjärtan i minus grader
Efter en lång resa med skratt och lite gnäll anländer vi visst till huvudstaden. Jag vaknar av att vi står still på perrongen och ur högtalarna skriks det ut "avgång till Västerås om fyra minuter". Jag blir förbannad. Får man inte sova en jävla stund utan att bli väckt av en högt talande stockholmare, som verkar göra allt för att få människor mer stressade än vad de redan är.
Springa upp, väcka folk, får panik, alla springer runt och försöker få sin plats framför spegeln. Nu skriks det i tågets högtalare istället "tåget går vidare klockan sju". Dags att börja springa alltså.
Med morgonfrilla och trötta ögon fortsätter vi tågande genom staden och leker guider, en syssla som våra lärare tvingat på oss. Men i mig finns det bara en sak jag tänker på. Eller just det, den jävla perrongstockholmaren också. Men jag ska på konsert. Jag och min vän Agnes med det sockervadds-söta-håret ska till den fina delen av Stockholm. Vi ska på söder. Där alla fina poppojkar och indieflickor har bosatt sig efter de har krälat sig ut ur sina gråa förorter. För att ersätta de gråa med vackra röda läppar, prickiga kjolar och upprullade byxor. Men framför allt så har dem nog fastnat på söder för musiken. Söder som enligt min åsikt är indiepopens mecka. Det borde ju vara bevisat, när jag och Agnes väljer att åka dit framför en kväll med glamour på Stockholm FashionWeek.
Och jag har inte fel. När klockans stora visare pekar rätt och den tunga väntan är slut står vi där. Men vi är inte ensamma, utan tillsammans med flera hundra popunder. En känsla växer inom mig. Känslan av att hitta kärlek, musik och snygga kläder på samma lilla yta. Markus Krunegård för sina fingrar över gitarren och vacker musik besöker mina öron som en välbekant väninna. Rummet blir varmare, beror det på de solstarka strålkastarna eller är det kanske framför allt kärleken i popbarnens varma hjärtan här på söder?
Liselotte Wiklund Spmt076B
